Ett utsålt hus för kammarmusikens mästerverk
Det fanns ingen ledig plats i Bodega Macia Batle på söndagnär en kvartett välkända musiker intog scenen. Konsertprogrammet, som var skickligt sammansatt av verk av Mozart, Beethoven och ett sällsynt stycke av Walter Rabl, utlovade och levererade en extraordinär musikupplevelse.
Från den stora scenen till en intim kammarmusikmiljö
Christine David, som nyligen hade spelat under Riccardo Muti på den stora Waldbühne-scenen i Berlin, visade upp en lika imponerande sida i kammarmusiksalens mer intima miljö. Hennes tolkning av Mozarts Violinsonat e-moll, K304, var av en gnistrande elegans som förde lyssnaren närmare kompositionens subtila nyanser. Nina Heidenreich, som spelade violin, kompletterade Davids piano med rika, nyanserade toner som gav Mozarts musik en djupt känslomässig textur.
En trio som får hjärtat att slå snabbare
Den efterföljande "Gassenhauer Trio" av Ludwig van Beethoven var en riktig fest för öronen. Christoph Zimper, en mästare på klarinett, spelade med en passion och teknik som omedelbart fängslade publiken. De varma och smidiga tonerna från hans klarinett smälte harmoniskt samman med cellistens kraftfulla spel, vars tolkning ironiskt nog vederlade Dvoráks kritiska syn på cellon. Christine David på piano tillförde en humoristisk ton till stycket, som publiken uppenbarligen uppskattade.
En bortglömd kvartett återvänder
Kvällens höjdpunkt var utan tvekan Walter Rabls klarinettkvartett. Detta verk, som en gång hyllades av Johannes Brahms och sedan glömdes bort, framfördes med en sådan hängivenhet och konstnärlighet att det inte var någon överraskning att det fick stående applåder. Artisterna - en symbios av piano, klarinett, violin och cello - spelade med en intensitet som gav fullt liv åt Rabls senromantiska anda.
Avslutning på en oförglömlig musikkväll
Framträdandet var ett imponerande vittnesbörd om hur djup och berikande kammarmusik kan vara, särskilt när den tolkas av musiker av den här kalibern. De entusiastiska applåderna i slutet av kvällen var välförtjänt beröm för ett framförande som både berörde känslomässigt och imponerade tekniskt på publiken. Extranumret, den tredje satsen ur Rablkvartetten, var en passande avslutning på en kväll full av musikaliska upptäckter.
0 kommentarer